Västervik februari 1942

Varma hälsningar härifrån till er. Här går det bra framåt. Hur mår ni där. Här mår dock vi bra och jag är hos en god familj, här i familjen finns två barn men de är redan större än jag en är pojke och den andra en flicka. Varje dag får jag alltid äpple och apelsin. Jag vet inget om Sirkka. Men hon var åtminstone med mig hela resan men då hon var på tågresan då vi började flyttas till personliga platser lämnade hon tåget före mig så att jag inte hittade. Men var inte ledsen för detta för vi är på bra platser.

Hälsningar Lasse

 

Porträtt på pappa. Foto till projektarbete om när han kom till Sverige som krigsbarn. Foto: Kajsa Juslin

Rakas äiti / Kära mor

”Kära mor”. Så inleds flera av de brev som min pappa skickade till sin mamma i Finland, efter att han som åttaåring kom till Sverige för att bo hos en svensk familj. Tanken var att han skulle vara hos sin fosterfamilj i Västervik över sommaren för att sedan återvända till sin familj i Finland. Men tiden gick, pappa gjorde sig hemmastad. Och blev kvar.

 

Under andra världskriget evakuerades omkring 70 000 finska krigsbarn till Sverige för att få en fristad från kriget som härjade i grannlandet. Efter kriget återvände de flesta barn tillbaka till sin familj i Finland.

 

Men omkring 7 000 av barnen stannade kvar i Sverige. Ett av dem hette Lasse och blev senare min pappa.

 

Detta var mitt slutprojekt under fotoutbildningen i Göteborg. Bilderna ställdes ut på vår slututställning. Jag har även gjort en bok av den som finns i två exemplar. 

Västervik 9/7 1942

Min kära mor.

Varma hälsningar härifrån Sverige. Hur mår min kära mor. Jag ber av hjärtat om ursäkt då jag inte har skrivit. Hur orkar min kära mor. Vi har varit och simmat och även jag har redan simmat. Vi har flyttat till sjöstranden där vi ska vara hela sommaren och flyttar till staden för vintern. Och jag kommer på hösten dit till Finland som du vet. Ett hjärtligt tack för kortet som jag fick. Nu är det en rolig dag solen skiner och göken gal.

Käraste hälsningar

Mors egen Lasse

Eskola 18.3.1943

Min egen käre pojke

Kära, varma hälsningar härifrån Finland, ifrån ditt kära hemland dit till eder alla. Hur mår du efter så lång tid? Min kära pojke kan du förstår hur huru ledsamt jag har efter dig, ja efter alla mina barn har jag ledsamt. Mor har ej sett eder på en mycket lång tid, det är nu snart två år sedan. Mor har gråtit även idag då jag har så ledsamt efter dig Lasse. Dig Lasse har jag mycket särskilt ledsamt efter, det är väl därför att du ej skrivit till mig på så länge. Fick julkort av dig älskling, hjärtligt tack för det kära Lasse. Du är mors eget älsklingsbarn. Hur har du det nu därborta? skriv till mor ett riktigt långt brev, så mor får veta hur hennes egna småttingar har det. Skriv till mor om lilla Arne och Sirkka. Hjärtligt tack för alla brev, särskilt för de vackra fotografierna, mor blev så glad att hon fick tårar i ögongen då ni kära barn blivit feta, vuxit och blivit starka, det kan man riktigt se på korten.

Kan du ännu läsa och skriva finska? Skriv om också på svenska ett långt brev till mor kära barn, skriv med detsamma du får det här brevet. Mor slutar nu för den här gången. Skriver mera nästa gång. Gud välsigne eder kära barn önskar mor.

Västervik den 16/12 1943

Kära mor

Nu är min ljusstake färdig och jag har låvat att jag ska rita den och nu ska jag också gjöra.

Den här staken har vi fyra ljus i och det är en adventstake så den har vi haft tänd varje söndag i advent.

Och nu har jag börjat samla frimärken. Jag har nästan 1000 st. Vi ska ha avslutning på lördag i skolan, och vi har spelat teater i dag och jag har varit med på det.

God Jul

Lasse.